Sju sorger och åtta bedrövelser. 40 dagar och 40 nätter. Ska denna ökenvandring någonsin få ett slut? Finns det ett ljus i tunneln?
Det är ingen konst att samla olyckor på hög, att vältra sig i sorger och elände - om man nu är på det humöret.
Hur har jag det nu då såhär på höstkanten? Jo vars, rätt så okej faktiskt. Jag tänker positivt. Jag har otroligt nog hälsan i behåll. Jag håller mig nykter och sköter mig. Jag blickar framåt med tillförsikt.
Jag kunde för övrigt inte låta bli att mixtra lite med bloggen. Jag har uppgraderat den en aning. Jag tycker att det blev förbaskat bra faktiskt.
Summa summarum. Jag trivs och mår bra.