Några ord om bostadspolitik

Jag känner att jag vill yttra mig i ämnet. Hoppas att någon läser! 😁

Det har den senaste tiden varit snack om ungdomars chans att skaffa sig egen bostad, (detta gäller inte bara ungdomar, att alla ska kunna bo anständigt). Idag tvingas många ungdomar bo hemma långt efter att de skulle vilja och skulle behöva skaffa eget.

Bostäderna är för få. De är för dyra.

Bostadsbyggandet funkar uppenbarligen dåligt. Kostnadsläget för nyproduktion har både yttre och inre problem, oroligheter i omvärlden spelar in. Byggmaterial har blivit väsentligt dyrare. Vi importerade exempelvis 1,9 miljoner kubikmeter trä från Ryssland innan kriget. Det var ca 10 % av den totala importen!!! Vi har för hög inflation, svag krona o s v.

Vår nuvarande regering tycker sig dock ha identifierat problemet. Belåningsgraden av blancolån är för hög. De har nu kommit med förslag på en lösning. De vill också sänka kontantinsättningen från 15% till 10% - tack för det regeringen. 👍

Nåväl, detta ska enligt deras plan dämpa efterfråga på dessa typer av lån. Blancolånen hos unga vuxna har för övrigt stigit med 10% det senaste året.

Det är nu mycket dyrt att låna pengar om man jämför med några år sedan. Bostadsspekulanter har för klen köpkraft.

De vill sänka eller helt ta bort ränteavdraget på blancolån. Alltså i synnerhet dyra sådana som snabblån. Snabblån kan ha räntor på upp emot 40%.

Att låna till en grad, har jag räknat ut och tror, att det främjar tillväxt. Rätta mig om jag har fel. Mitt förslag är att förbjuda lån till ockerräntor och behålla ränteavdraget.

Som ni förmodligen räknat ut så har jag massor av blancolån. Jag har sett fram mot skatteåterbäringen i vår. Det sätter lite guldkant på tillvaron för en tyngd människa som jag.

Behöver staten mer cash så finns det. Bankerna har gjort rekordvinster, de har pengar.

Jag blir politiskt rödare ju äldre jag blir.

Jag återkommer!