Märkte ni? Genomskådade ni mig? Förra inlägget var nämligen skrivet helt och fullt av AI.
Det måste ni väl ha märkt? Jag tycker att text som skrivits av AI går fortfarande att identifiera och syna.
Hur som helst så har det gått flera månader sedan jag påbörjade utsättning av SSRI. Det har gått över förväntan. Jag känner mig aningen klarare i huvudet redan efter att bara ha trappat ner en fjärdedel. Någon gång i höst så är planen att sänka dosen till hälften av det ursprungliga.
Om Gud och psykiatrin vill så är min önskan att avsluta behandlingen med vad jag en gång började med för att lindra min ångest.
Jag vet vad ni tänker! Kommer jag att bli galen nu? Jag tror inte det.
För övrigt, efter den superkalla januari och februari – jag fullkomligt hatade den stränga kylan – så längtade jag efter sommaren.
Jag har ett favorituttryck: pessimisten blir aldrig besviken. Hittills har det regnat nästan varje dag och varit kallt. De fina sommardagarna är inte fler än de går att räkna.
Idag är det fint. Helgen ser ut att också bli fin.
Hälsningar från ett soligt Jämtland! Hoppas att ni har det bra!
Jag återkommer!
