Klockan klämtar

Det är lätt att intala sig själv att det utan problem är möjligt att gå hem, låsa in sig och ta en öl. Det angår väl ingen annan?

Inte riktigt så, eller? Jag tänker närmast på de från psykiatrin som ringer mig varje vecka och försöker motivera mig att leva nyktert. De kostar på dyrbara prover med jämna mellanrum.

För att inte tala om närstående och omgivning. De blir i olika grad medberoende. Alla runt omkring påverkas på något sätt. Jag talar om svek.

John Donne har fångat detta bra.

INGEN MÄNNISKA ÄR EN Ö,

hel och fullständig i sig; varje människa är et stycke av fastlandet, en del av det hela; sköljes en jordklump bort av havet, varder Europa i samma mån mindre, såsom och en udde i havet bleve, såsom och ett jordagods tillhörande dina vänner eller dig själv; varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar:

DEN KLÄMTAR FÖR DIG!

John Donne